Klockan är snart 9.30 och det är bara jag som är uppe. Hade Emily varit hemma här så hade hon suttit bredvid mig i soffan just nu, inlindad i sin lilla morgonrock, och tittat på Bollibompa. Eller spelat Nintendo.
Jag ska snart åka iväg till gymmet och köra favoritpasset. Är rätt seg egentligen, men jag måste. Det är så lätt att släppa lite på rutinerna sen är man "utanför" igen. Särskilt när det gäller träningen.. Men vill jag uppnå nåt resultat så är det bara och köra hårt. Bara..
Pappa fyllde 65 år i förrgår. Många födelsedagar nu. Igår hade hade en liten bjudning för de närmsta. Som vanligt så har jag ingen aning om vad jag ska köpa i present. Det blir verkligen svårare ju äldre personerna är som man ska köpa till. Barn är a piece of cake. Då är det bara att gå till BR och roffa åt sig nåt på hyllorna. Men en 65-åring som har allt som de behöver. Vad ska man köpa då? Också är det ens pappa också. Då vill jag att det ska vara nåt "speciellt". Nåt lite mer personligt. Och jag känner alltid när det gäller just pappas födelsedagar, att jag vill "betala tillbaka". Visa tacksamhet och hur mycket jag uppskattar all hans hjälp och stöd som jag fått genom åren. Nu är man ju själv vuxen, nu är det min tur att ge tillbaka.
Och det gör det ju inte mycket enklare att komma på nåt.
Jag frågade pappa vad han önskade sig i present och då fick jag till svara att köp bara någon flaska vin. "Jag behöver inget. Eller ett par kalsonger". Ja men hur kul är det?? Så opersonligt och tråkigt som det kan bli. Nej, jag ville ge en upplevelse då istället.
Brunch! Det tror jag pappa aldrig varit på. I sånna fall bara någon enstaka gång. Det ska jag bjuda honom på. Jag fick tips om stället Bockholmen, som ligger vid vattnet. Det blir ju fint. Så fick det bli.
Innan pappas mottagning igår som började kl 18.30 så skulle jag först gå på KBT direkt efter jobbet, sen åka till Täby C för att byta en t-shirt som brorsan fick i present, lämna tillbaka dvd:n som vi hyrde för en vecka sen, köpa ett kort till pappas present, köpa tamponger som jag var i stooort behov utav, sen åka och träna, sen köpa en bukett. Och sen hem, slänga av sig grejerna och sen åka. Jo just det, packa Emilys väska med kläder också så hon slipper gå utan nu när hon är hos M.
Såklart är jag stressad när jag kom hem och ber J packa ihopp Emilys väska. Om 10 min ska jag stå nere vid stationen och hämta upp min moster som också ska med.
Det är alltid jag packar ihop den här väskan, J har gjort det någon enstaka gång. Så nu när jag ber om hjälp med det så blir han alldeles handfallen och har ingen aning om vad han ska packa.
Dan innan så jag till R vilken tid vi skulle åka ikväll, så nu 10 min innan vi måste dra, så knackar jag på hans dörr, (börjar bli mer och mer stressad), och kollar om han är klar. Nej, det är han ju såklar inte. Han låg och sov..! Fan att man ska behöva tänka på allt här hemma, kände man då. Kunde inte J kolla läget m R så att han var klar i tid? Han satt i soffan o spelade Nintendo när jag kom hem.. Ja herregud, har man inte rätt att bli irriterad så när f-n har man det??
Jag fick slita upp R, packa väskan och dra ner fort som fasen till stationen för att hämta upp min moster som stod där och väntade.
Det blev en mycket trevlig ikväll i alla fall med en glad 65-årig pappa som hade sina nära och kära runtomkring sig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar