Igår väl hade jag ett sånt där bra samtal m D, R´s pappa. Ett samtal där vi pratar som två vuxna människor, som två föräldrar om sitt barn, som två vänner som känt varandra i så många år. Vi skrattade, vi pratade allvar, vi pratade om inget speciellt. På en alldeles lagom nivå, utan tjafs eller aggressioner, utan svek eller frustration. De typen av samtal i tel har varit väldigt få. Såna här samtal känns så bra. Så mycket bättre.
D var med på TV4´morgon-tv idag och blev intervjuad av Malou. Jag kände mig nästan lite nervös precis när det skulle börja. Varför gjorde jag det? Det kändes konstigt att se honom i tv-rutan. Det var inte första gången men det är en konstigt och ovanlig känsla att se honom sitta där i soffan. Det var en bra intervju tycker jag. Han gjorde bra ifrån sig och fick bra frågor. Inte för snällt, lite hårt mot hårt måste det ju vara.. :)
Vid ett tillfälle fick jag gråten i halsen. När han kom in på sin adoption och sveket efter att blivit övergiven och bortlämnat av din biologiska mamma. Jag vet hur jobbigt den delen har varit för honom och av någon anledning så biter det ganska hårt på mig när han pratar om det. När han blottar sig. Kanske för att jag själv är adopterad och för att jag själv någonstans har ett tomrum där inne. Efter sin biologiska mamma.
Dagen har jag spenderat hos en nära vän som jag känt sen jag gick i mellanstadiet. Vi lekte mycket när i var små men sen när jag blev mamma i sån tidig ålder så gled jag ifrån henne. Plus många andra vänner. Man fick såna olika liv. Men nu på senare år har vi hitttat tillbaka varandra. Hon och ett gäng andra tjejer som också var med när vi var små.
Vi pratade om allt och inget. Livet. En jättebra o mysig dag som gick alldeles för snabbt. Sen var det dags att åka och träna. Hade inte alls någon lust men sen när man väl kom dit var dit riktigt skönt. Så nu kan man sitta i soffan o slappa m gott samvete :)
