Det pirrade i hela magen. Nästan som när man är nykär. Det kändes så spännande. Vad händer nu? När hörs vi igen? Om jag får det här jobbet, då kommer jag bli så jäkla glad. Det känns som om det är mitt drömmjobb. Jag var alldeles ivrig i kroppen när jag satt i bilen på väg hem. Jag kände mig så glad.
Intervjun hemma hos konsulten idag gick bra. Riktigt bra.
Efter jag lämnat Emily på fritids imorse så styrde jag bilen mot mötet. Det var lika bra att vara ute i god tid, nu hade jag 45 på mig.
Det var ju ingen trafik alls så jag var framme alldeles för tidigt. Jag parkerade vid en bensinmack alldeles i närheten och väntade in tiden. Då hade jag tid att ladda lite inför mötet. Jag skulle verkligen få honom att känna att jag vill ha det här jobbet. Att jag är rätt person, att även fast jag inte har erfarenhet av allt så kommer jag leverera ändå.
Nur var tiden dags att åka. Självklart så hittade jag inte på en gång. Han hade beskrivit hur huset skulle se ut och jag tyckte jag var så säker på att jag skulle hitta. När jag kom fram såg jag ett hus som liknade hans beskrivning. Men låg det åt rätt håll som han beskrivit? Jag gick ur bilen och gick fram till huset. Först hittade jag inte ingånen så jag gick runt huset. Där satt en liten tant i solen och drack kaffe. "Så där ska jag också sitta när jag blir gamma", tänkte jag. Det såg så skönt och lugnt ut. Vattnet var precis nedanför och hennes trädgård var nästan lite sagolik.
Jag gick fram till henne lite försiktigt, så jag inte skrämde henne, och frågade om hon visste vart den här konsulten bodde. Det visste hon och förklarade vänligt hur jag skulle åka.
Det ringde på mobilen. Det var han, konsulten. Han hade sett mig virra runt så han vägledde mig rätt. Vilken tur..!
Vanheden. Han påminde lite om honom. Nej, inte Vanheden rollfiguren. Ulf Brunnberg menar jag. Lite den stilen. Han var trevlig. Jag kände mig dum som hade haft dumma tankar innan man skulle åka dit.
Jag blev imponerad av honom. Han hade arbetat i branschen ett flertal år och visste allt kändes det som. Han var en sån där människokännare. Han kände och märkte snabbt om man var rätt person för tjänsten.
När mötet var slut sa han att han kommer att rekommendera att anställa mig.. Det började krypa och pirra i hela kroppen. Vad innebär det här? Hur stora chanser har jag ? Man ville ju veta NU! Det jag fick veta nu var att jag kommer att bli uppringd om ett ny intervju, den här gången hos försäljningschefen.
Nu gäller det att sälja in mig där. Gör jag det, då kommer det gå vägen. Åhhhh, det känns som om jag är så nära nu. Och jag vet att jag kommer att bli riktigt sänkt om jag inte får tjänsten. Men jag kan inte låta bli att hoppas, att börja drömma..
När jag får jag samtalet?? Jag vill åka dit på intervjun. NU!
