KBT. Nu har jag testat det 4 gånger. Och vad tycker jag hittills? Jo men det är väl helt ok. Känns helt ok. Inte fel, inte alls. Jag var ju lite skeptisk när jag skulle dit första gången. "Är det här något för mig? Kommer det hjälpa mig?" Sista frågan kommer jag inte få svar på än på ett tag. Kan tänka mig att det tar ett tag innan man märker att det ger nåt. Men visst, jag försöker. Jag försöker tänka på det som vi kommer fram till på samtalen. Ändra tankesätt, ändra inställning. Men det är inte lätt. Att ändra på ett beteende som suttit så länge långt där inne. Det krävs verkligen vilja. Vilja försöka försöka ändra på ett mönster. Men även om man så gärna vill så behöver det ju inte vara lätt.
Det som jag tycker är mest intressant på de här samtalen är när vi börjar diskutera varför man känner så här. Varför man tänker som gör. Vad är man för typ av person som resonerar på just det här sättet i situationer där man känner sig pressad, stressad eller vad det nu kan vara. Jobbiga situationer.
Hon som jag går hos har kommit fram rätt snabbt till att jag hör till "misslyckande-facket". Ja, men det lät ju kul.. Kan man blir mer misslyckad? Än att hamna i ett sånt fack? Men när hon sen förklarade så var det inte riktigt så det betydde. Utan att man är rädd för att misslyckas. Och det stämmer ju rätt bra. Hon läste upp punkter som man kan känna igen sig i när man hör till det här facket. Och jag kände igen men på säkert 8 av 10 punkter. Och det är riktigt intressant att höra och att faktiskt på en slags "aha-känsla". Jahaaa, då förstår jag varför jag agerar just så, tänker just så i vissa situationer. Det hade jag aldrig kommit fram till om jag inte gått på den här KBT:n.
Nej, det var inte så tokigt ändå. Tror på det här faktiskt. Jag kan rekommendera att gå och snacka så här om det är nåt beteende som man vill få bukt med. Ta hjälp med att ändra. För det är oftast inget man klarar av själv bara så där.
