"Hej.. Jag har fått jobbet..!"
Klockan hade nyligen passerat 11 när R ringde. Hade han inte hittat till intervjun? Inte bra om han var sen nu.
Men jo, intervjun var redan klar. Han hade kommit lite för tidigt så de började tidigare att intervjua. Och nu var R på väg därifrån med ett jobb i fickan. Hans första intervju. I livet. Och den gick hem. Och han fixade det själv. Helt själv. Så jäkla bra jobbat av honom. Vilken stolt mamma jag jag kände mig. Känner mig! Det var lite hårdare tag som behövdes. Eller ganska mycket hårdare tag. Och en ordentlig spark i baken. Sen gick det vägen. Och även om han inte fått jobb så fort som det gått nu så är jag ändå stolt. För det har verkligen skett en förändring sen han åkte till sin pappa D förra veckan.
D och jag har haft dagliga samtal om hur han och R suttit och pratat och planerat framåt hur R dels ska lägga upp allt för att söka jobb. Skriva in sig på Arbetsförmedlingen, gå och dela ut sitt CV till caféer och butiker, ringa runt till olika ställen och anmäla sitt jobbintresse, mejla ut sitt CV till alla grundskolor i Täby för jobb på fritids.Och sen bokföra och följa upp allting. Ligga i till 110%, allt för att få ett jobb.
Sen är det ju ytterligare en sak som har varit minst lika viktigt att åtgärda. Akut. För att allt det här ska funka. Och det är att skapa rutiner, sätta regler, ge konsekvenser. Lära sig att ta ansvar som en vuxen.
D har verligen legat i hårt med här nu. Och det känns så otroligt bra. Tänk om han inte hade varit närvarande. Tänk om hans frånvaro hade varit lika stort som det var för två år sen. Vad skulle vi gjort då? Vad hade hänt? För jag känner att jag hade nog inte fixat att få Robin på rätt väg. Inte så som D har gjort. Det har blivit för "infekterat" mellan mig och R. Nej, jag är evigt tacksam för D´s insats i det här. Jag tror att R är det också. Att äntligen få känna att hans pappa äntligen engagerar sig för honom. Sätter gränser för honom. Bestämmer och slår näven i bordet. Jag tror att det är väldigt viktigt för både barn och ungdomar att få känna det här. De behöver verkligen en riktlinje, en förebild. Någon som kan säga åt dem och samtidigt stötta och pusha dem.
Ja, vem har sagt att det är lätt att vara förälder. Tonårsförälder som småbarnsförälder. Men det ska det väl inte vara heller. Man måste ju få kämpa lite här i livet.. Och sen när man kommer i mål och känslan oslagbar.
Låten "Just idag är jag stark" går till min R som verkligen ska vara stolt och känna sig stark i det han har presterat idag. Texten är R!
