Min sk "röda vecka" hade blivit försenad och jag förande vad jag hade att vänta mig. Jag hade nämnt min oro om detta för min mamma, som jag hade väldigt bra kontakt med för att vara tjej i tonåren.
Jag var tvungen att ta mig till ungdomsmottagningen som jag egentligen inte alls ville.
På plats fick jag beskedet som jag inte alls då ville höra. Jag var med barn. Och jag var 16 1/2 år för att vara exakt. Jag minns så väl att när jag satt på min Ciao-moppe på vägen hem därifrån till mamma och pappa. Tårarna rann ner för kinderna och allt bara snurrade runt i huvudet. När jag kom hem satt mamma o spelade piano. Jag satte mig i hennes knä och nu grät jag så tårarna sprutade. Hon förstod vad det var. Och det var så otroligt skönt.
Nu har det gått 18 år sen jag födde min son R. Ändå minns man det nästan som igår. Tiden har gått fort, men när man tänker tillbaka så har det hänt mycket under alla de här åren. Ibland har åren varit väldigt tuffa men man har växt otroligt mycket i själv. Det är fortfarande tufft ibland, men på andra sätt.
Jag och R´s pappa "gjorde slut" 2 år efter vi fick våran son. Relationen hade varit väldigt turbulent den sista tiden. Vi träffades när vi var 14 år och i slutet av förhållandet så gick det inte längre. D hade hamnat i en våg av kriminalitet vilket innebar att hans roll som pappa bara dalade och hans frånvaro ökade från dagar till veckor. Min roll som tonårsmamma blev mer krävande samtidigt som jag försökte leva ett "vanligt" tonårsliv emellanåt. Det var mina föräldrar och D´s föräldrar som gav mig dem chanserna ibland. Och ibland hade vi turen att D faktiskt var m R på sina helger. Varanna helg var det sagt, men man visste aldrig om det blev så när denna helg närmade sig.
När jag hade gjort mitt första riktiga jobb under 1 år kunde jag äntligen flytta hemfrån. Jag hade blivit 20 år och jag och R flyttade till en 3:a, inte långt ifrån föräldrahemmet. Jag köpte lägenheten för att ha en ekonomisk trygghet. Än en gång fick jag hjälp att kunna göra detta tack vare mina föräldrar.
Jag minns så väl när man hade köpt den här ljusa fina lägenheten. Jag tyckte att den var så stor och fin. Och här skulle jag och R bo. Bara han och jag.
