Jag var laddad. Faktiskt. Kunde t o m känna lite pirr i magen på förmiddagen. 5 km, det är ju inte jättelångt. Men det skulle bli kul. Och jag ville ju fixa att springa hela loppet utan att stanna, och jag ville ha en bra tid. För mig blir det att klara att springa på max en halvtimme.
Varför gör jag alltid allt i sista sekunden? Jag blir ju mig aldrig. Det blir så stressigt och onödigt när jag gör så där.
Säkerhetsnålar. Jag behövde säkerhetsnålar till att sätta fast nummerlappen på tröjan. "Ja men det har jag säkert hemma någonstans", tänkte jag på morgonen. Utan att titta efter, utan att riktigt säkerhetsställa mig om det fanns några hemma eller inte. "Äh, det löser sig".
Minuterna innan vi ska ta bilen in mot Frescati där starten var, så sprang jag runt i huset och letade efter de här säkerhetsnålarna. Som inte fanns. Jaha, då fick åka iväg, fort som fasen, till Ica för att se om de fanns att köpa där. När vi skulle hoppa in i bilen hittar inte J sina bilnycklar. Så klart. Efter vi letat och letat så hittar han dem i sin tröja. Som han hade på sig. Ok, nu var det in i bilen, på med säkerhetsbältet. Då börjar det regna. In igen och hämta Emilys gummistövlar. Men vart var dem då?? Jag tog ju med dem hem från fritids på morgonen. Några varv till i huset. Ja men just, jag la dem ju i garderoben. Nu då. In i bilen igen. Herregud, man är ju helt otrolig.
När vi kom fram till Ica sprang jag in i affären. Inga säkerhetsnålar. Nähä, vad gör jag nu då?? J föreslog att ta loss små nyckelringar som han hade på sina dem här plasbrickorna där man skriver vad det är för nyckel. Så jag satt och snurrade loss fyra stycken och liksom tryckte igenom dem i tröjan. Fyra fina hål blev det. Men vad gör man inte..?!
Kön var jättelång fram till p-automaten. Tur var väl det för under tiden som vi stod och köade så kom en ordentlig regnskur. När vi betalat för våran p-biljet så började solen titta fram och regnet hade upphört. J och Emily hade med sig sina cyklar, starten var en bit bort.
Det gick bra att springa. Förutom att jag hamnade i fel startgrupp. Jag ställde mig ju vid flaggan där det stod " springa fort" Men ändå så hamnade jag på nåt sätt i gruppen efter. "Jogga-gruppen" tror jag att det var. Ja ja, jag tog mig fram utan att stanna i alla fall. Men man fick i stort sett armbåga sig fram hela tiden. Ibland springa långt ut på sidan av vägen för att springa förbi alla gående.
När jag kom i mål var jag faktiskt lite trött. Jag såg Emily och J titta efter mig så jag sprang fram till dem. Varm, lite flämtandes med en medalj i handen. Nöjd. Sluttiden blev 28.17. Nice indeed :)
Nästa året blir det Vårruset. Och då i RÄTT grupp..!
Man fick mersmak av att springa i fler lopp. Kanske ska anmäla mig till Midnattsloppet...??
