Men det är faktiskt min sanna anledning.
Nya jobbet började förra torsdagen och sen dess har alla kvällar varit trötta. Nu är man tillbaka i verkligheten igen. Verkligheten i arbetslivet, då kvällarna är korta, fullt med "vardags-måsten". Sitta i bilköer, komma på middag, laga middag, diska, plocka undan, göra iordning Emily för att bädda om henne och läsa en liten saga. Om inte tiden dragit iväg väg för mycket, då får det bli lite småprat och sen släcka lampan och säga god natt.
Verkligheten känns bra. Riktigt riktigt bra. Äntligen är jag här!
Första dan på jobbet var jättebra. Och jättelång. Jättelång för att det var sommarfest fram tills 22-tiden.
När jag kom hem somnade jag sekunden efter jag lagt huvudet på kudden.
Tiden går ju fort..när man har roligt. Det har redan gått lite mer än en vecka sen jag började. Dagarna har bestått av att i bra takt sätta mig in i verksamheten, vad jag ska göra, hur säljmöten går till, hur jag ska jobba, vad alla gör. Mycket att lära, mycket att få in i huvudet. Inte så konstigt att man är trött. Och det gör absolut ingeting :)
Dan innan midsommar. Självklart börjar jag känna mig förkyld. Natten till midsommar sov jag nog inte mer än 4 timmar. Nätterna är verkligen de värsta när jag är riktigt förkyld. Jag hatar att inte kunna sova, inte kunna ligger ner med huvudet på kudden för då kan man inte andas i ena näsborren för att den är så täppt. Då ska man försöka sittligga och sova istället. Och få ont i nacken.
På morgonen var jag riktigt dålig faktiskt. Feber, jättetrött, snorig och hostig. Och vi som skulle ut till skärgåden och fira midsommar med Jockes släkt, familj och vänner. Skulle jag åka ut ändå, även fast jag var dålig? Då riskerar man att bli sämre och vara dålig på måndag när det är dags att jobba igen. Det skulle inte alls kännas bra, att vara sjuk efter redan 1 1/2 vecka på nya jobbet. Men skulle jag sitta hemma i huset på midsommar istället, alldeles själv och äta korv och makaroner? Nej, fy f-n vad tråkigt! Jag proppade i mig två Ipren efter frukosten, la mig och vilade i en halvtimme och hoppade sen i duschen med hopp om att piggna till. Och det hjälpte faktiskt. Kände mig lite bättre efter ett tag. Men det kändes ändå dumt att att vara "för dum" så jag knöt en snusnäsduk runt huvudet för att inte riskera att få öroninflamation i båten på väg ut. Skulle ändå åka i ca halvtimme.
Midsommar blev jättebra. Lika bra som den alltid brukar bli där ute på Gistholmen. Även fast jag fick ta fram snorpappret var tionde minut ur fickan, för att snyta mig.
Det blev det traditionella midsommar-långbordet som alltid varje år. Sen klä midsommarstången och dansa runt midsommarstången. Men i år fick jag passa för dansen. Jag kände mig inte så pass pigg för att orka hoppa grodor och "hänga och tvätta våra kläder". Jag fick vara fotograf istället vilket var lika underhållande det.
Efter dansen började solen visa sig ordentligt. Vi gick ner till båtarna där solen lös som mest, tog fram lite chips och godis och något gott att dricka. Och bara satt (eller låg på soldynan) och hade det bra. Emily tog fram sitt nyinköpta fiskespö och satt och kastade.
Efter ett tag blev det middagsdags. J hade varit så snäll att laga lasagne kvällen innan och lagt in i små folielådor som vi hade med oss ut. Jag var ju lite lätt "däckad" den kvällen så jag kunde inte vara med på matlagningen.
Vi satt i båten óch åt medans solen sken bakom oss. Vilken livskvalitet. Och avkoppling. Det måste vara en av de mest avkopplande platserna att vara på. Skärgården. Att omringas av den här vackra naturen, lungt vatten.
Efter middag kom tröttheten. Tyngre än vanligt. Jag var inte frisk. Iprenen började nog gå ur kroppen. För att orka med kvällen fick jag gå och ta en liten tupplur, en liten vilostund i ruffen. J kände sig också seg och Emily ville mer än gärna gå och lägga sig i ruffen. Hon tyckte det var så mysigt när vi bäddat upp med täcken och kuddarna. Det tycker jag också faktiskt. Så vi kröp in där o la oss, tog en powernap.
Klockan 21 var det dags för dans i storstugan. Emily hoppade upp ner och ville gå upp dit på en gång. Frågade var klockan var, varannan minut. Sen blev det äntligen dag. På vägen upp från båten upp mot storstugan hoppade hon av glädje. Hon sa att hon kände sig pirrig, att det skulle bli så kul.
När vi kom upp hade musiken satt igång och många var redan på plats. Festen hade börjat :)
Det kom någon discolåt som jag vet att Emily gillar så jag drog upp henne på "dansgolvet". Men då blev hon helt plötsligt lite blyg. Och trött. ¨
Lite dans blev det, men sen blev hon jättetrött och ville gå och lägga sig. En halvtimme blev det i alla fall i storstugan. J stannade kvar mendans jag och Emily gick ner till båten. En timme senare kom J och det blev läggdags. Midsommar var slut för denna gång. Nästa gång ska jag vara frisk. Men allt blev topp ändå!
