I torsdags kväll var jag riktigt slut i huvudet. Var faktiskt ganska skönt. Nu när man är "arbetssökande" så känns det som om man inte använder huvudet lika mycket som när man jobbar.. :) Men det fick jag göra idag alla fall!
Var iväg på en intervju ute i Nacka. Och den kändes riktigt bra. Jag fick bra kontakt m hon som intervjuade mig och jag kände mer och mer under intervjun, att det här skulle kunna bli nåt bra. De ska plocka ut två st som de kommer gå vidare med. Jag får besked nästa vecka så jag får se hur det går. Oavsett så är det ju alltid skönt för självförtroendet att man blir kallad på intevjuer.
Efter intervjun åkte jag och lunchade m mina gamla kollegor i Solna. Har inte sett någon utav dem på länge så det var jättetrevligt. Synd att luncherna går så snabbt bara.. Jag skulle på ytterligare en intervju nu men den var inte förens kl 15 så nu hade jag 1 1/2 timme att döda. Passade på att åka till Solna C för att hitta nåt att ha på mig på fredag då jag skulle ut ta ett glas vin med en annan gammal kollega.
När jag kommer till centrumet känner jag mig rätt seg och har egentligen ingen lust att gå runt där men vad fanns inte så mycket annat att göra. Efter jag parkerat bilat o betala p-biljett så säger några att de brinner inne centrumet. Så det var bara att vända och gå och sätta sig i bilen igen. Vad skulle man göra nu då?? Det fanns inte tid att åka hem och sen tillbaka igen. Som tur var så fick man gå in i centrumet sen. Det verkade inte vara någon större brand..
Efter att gått runt i en timme så var det dags för nästa intevju. Nu var jag verkligen jättetrött i huvudet, ville egentligen bara åka hem. Kände mig inte alls taggad.
Den här intevjun var verkligen på ett helt annat sätt en den jag var på innan. Helt andra typer av frågor, helt annat typ av snack, helt annan företagskultur. Och jag kände mer och mer att det här var inte jag. Ville jag verkligen göra det här?
När jag äntligen kom hem på kvällen så försökte jag rannsaka alla tankar och frågor som snurrade runt i huvdet. När jag avslutade mitt 1 år av studier för ca 1 mån sen så kände jag mig rätt säker på vad det är för jobb jag vill söka. Men nu efter några intevjuer så känner jag inte så längre. Jag tror att jag vill något annat..
Jag har inte varit hemma så länge men jag känner ändå nu att det skulle sitta riktigt bra om någon ringer o säger att jag fått jobbet. Men samtidigt så känner jag att det får ta den tid det tar. Bara det blir bra i slutändan. Jag vill inte ta ett jobb som känns "ok". Det kännas skitbra! Jag vill känna att "jäklar, det här vill jag verkligen göra. Jag började känna så på intervjun jag var på i Nacka idag. Så jag hoppas på att jag går vidare på den i alla fall.
Känslan av att inte veta vart jag kommer hamna till slut är också en ganska spännande känsla.. :)
Och spänning är nåt jag ofta triggas av..
