måndag 23 maj 2011

JAG SER LJUSET..!

Efter bloggandet i torsdags så fick jag ett samtal gällande en annan tjänst jag sökt. När de beskriver tjänsten i telefonen så är det ofta som jag känner att "mmm, det kanske kan vara något men jag vet inte riktigt". Det är ofta jag känner mig tveksam. Det är alltid något som jag hakar upp mig på, som känns mindre bra. Men nu kändes det faktiskt intressant. Det fanns ingen hake. Inte än i alla fall. Killen som ringde var från ett rekryteringsföretag. Vi bestämde att jag ska komma dit på måndag. Ett möte jag ser fram emot. Så nu har jag två stycken jobb "på gång". Kan det inte bara klaffa för någon utav dem??? Jag hoppas hoppas hoppas!! Drömmarna som kommer på nätterna är ofta att jag sitter och jobbar. Och har kul. Blir de här drömmarna verklighet snart?

Jäklar vad det har blåst hela helgen! Men man känner ändå att vindarna börja bli ljumma. Sommaren är på väg. Tänk om det hade varit höst nu och man hade en lång mörk kall vinter framför sig. Vad allt hade blivit så mycket jobbigare då. Tråkigare, tyngre. Ibland har man tur i oturen.

Trots blåsten så gav vi oss ut med båten i söndags. Sååå farligt med vind var det inte. Solen sken ju :)
Den har gången gick båttturen till Grinda. Emily var med och då måste vi underhålla lite. Sen är det ju såklart jättemysigt att åka iväg och göra små utflykter till större öar. J´s bror var gräsänkling tillsammans med sin lilla 7-månaders son. Så det följde också med ut.
Emily blir så omhändertagande när det är mindre barn som är med. Hon vill hjälpa till, titta på, finnas med hela tiden. Hon hade tagit med sig en liten boll och en liten uppblåst "Nasse" som lilla Frank skulle få leka med.


Man blir aldrig riktigt van vid skärgårdsluften. Inte jag i alla fall. Emily somnade i båten på vägen hem och jag var jättetrött när vi kom hem. En skön tung trötthet.

Idag måndag. Klockan ringde klockan 8. Jag var trött när jag vaknade. Riktigt trött. Tidigt tidigt imorse vaknade jag av att det var hög musik som spelades utifrån någonstans. Och någon full människa inte kunde prata i låg ton. Och det var riktigt irriterande. Fönstret fick stängas, det var varmt i sovrumet. Sov inte bra.
Efter lämning på fritids var det hem och hoppa in i duschen, hitta något "bra" att ha på sig på intervjun, ner till tåget, in mot stan, upp i en Hötorgsskrapa, hissen högst upp. Skaka hand, sälja in sig själv, ner med hissen, ut på stan. Dagens möte var avklarat. Och jag tycker att det kändes bra. Killen på rekryteringsföretaget gillade min bakgrund (och mig förmodar jag..), så han ska presentera mig för företaget som gått ut med tjänsten. Så nu är det "bara" att vänta på svar.
Jag hade fått ett meddelande på mobilen. Det var från intervjun i torsdags. Jag hade gått vidare och skulle nu på intervju nummer två. Men inte till företaget. Nu är det en till "rekryringskonsult" som skulle träffa mig. Mötet ska hemma hos honom. Känns lite konstigt. Tänk om han är någon helt annan än den han utger sig för att vara?? Nej usch, varför får man sånna tankar på en gång? Vad taskigt det känns. Han är ju bara en vanlig konsult. Som är en man. Och jag är en tjej. Inget konstigt med det.
De är egna konsulter och har inget kontor verkar det som. Förra gången i hotell-lobbyn, denna gång hemma hos konsulten. Ja, ok. If you say so. Det var bråttom och han ville boka möte så snart som möjligt.

Nästa gång jag skriver har jag varit där. Hemma hos konsulten.

Ps! Imorgon kväll är det dags för Vårruset. Hold your thumbs!