Sitter i soffan och känner mig småfrusen. Det skulle vara skönt med ett par varma härliga tofflor att ha på sig. Men det har jag ju inga. Istället sitter jag inlindad i en filt som alltid blir "min" när vi ska titta på tv. J tycker den sticker så mycket så istället har han den mjuka sköna. Och jag den stickiga...
Det är söndagkväll, klockan börjar närma sig 20 och det går typ inget på tv. Bara massa junk. Därför tänkte jag att jag skriver ett litet blogginlägg istället. Men om vad? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om ikväll. Har inget speciellt sådär som jag tycker är värt att blogga om. Så jag skriver väl lite om hur helgen har varit istället.
I fredags gav jag förslaget till J att hitta på nåt på kvällen. Jag kände inte för att åka hem och sätta mig i soffan och sitta och nicka till efter ett glas rödvin. Absolut, det är mysigt och skönt att bara ta det lugnt när det blir helg, men ibland vill jag gärna komma ifrån soffan. Om det går. Och det gjorde det ju den här helgen för Emily var hos M.
Jag fick ett bra förslag på jobbet på ett ställe vi kunde gå och äta på. Också bokade jag biobiljetter till filmen "Midnatt i Paris.". Det fanns inte alls några bra filmer som gick på bio så vi tog den som verkade ok. Om ens det.. Men vi ville gå på bio. Eller, JAG ville gå på bio så nu tog vi bara nåt. Jo, J ville också gå. Jag skulle ju aldrig tvinga honom om han inte ville..
Restaurangen vi åt på hette B.A.R Blasieholmen och hade inriktningen fisk. Det var en sånt där ställe där det fanns en fiskdisk där man kunde beställa fisken och välja lite "sideorders" eller så beställde man något direkt något från menyn. Det fanns kött också men mest fiskrätter. Jag gillar när det är lite annorlunda koncept från det vanliga. Ett bra after-work-ställe med mycket god mat. I recomend!
Bion gick vi och såg på Grand på Sveavägen. (Visst var det där som Olof Palme och hans fru när han blev skjuten på väg hem?)
Filmen var faktiskt helt ok. Jag hade inga som helst förväntningar och då brukar det jag faktiskt bli helt ok. Och den var lite annorlunda också. Men det kanske inte var så kontsigt att den var annorlunda. Det är ju Woddy Allen som har gjort den. Men den var konstig på ett bra sätt. Den handlade om ett par som var på besök i Paris tillsammans med tjejens föräldrar. En kväll vill killen, som spelas av Owen Wilson, som FAKTISKT var helt ok. Annars är ju en B-skådis som oftast får samma typ av roller. Lite halvdum blond kille som bara jagar brudar typ. Men den stämpeln försvann faktiskt i den här filmen. Men i alla fall, Owen Wilson går själv ut i Paris en natt för han vill inte följa med tjejen och kompisarna när de ska ut och dansa. Han går vilse och hamnar vid en kyrkklocka som slår midnatt. En gamma veteranbil kommer körandes och Owen hoppar in. Han hamnar i 20-talet och det händer lite ditten och datten. Mycket kort och dålig förklaring men gå och se den. Eller hyr. Lite gullig och mysig film. Lite charmig t o m.
Igår (lördag) skulle vi på 40-årsfest till J:s svåger. Jag var inte riktigt på festhumör så jag sa att jag kunde köra ikväll. Så slipper man ta taxi. Och vara bakfull nästa dag. Var inte heller nåt jag kände för att bli.
Som vanligt så hade jag beslutsångest om vad jag skulle ha på mig, precis när vi skulle åka. Av och på med olika kläder sen var jag tvungen att bestämma. Sen kom jag att då måste jag ju måla naglarna om jag ska ha den här toppen och de här byxorna. Men det skulle jag inte hinna. F..n! Jag får måla dem i bilen. Men nej, hur bra gick det?? Det guppade jag ju alldeles för mycket. J fick stanna till vid en busshållplats så jag kunde måla naglarna i stillastående läge. SEN kunde vi åka vidare...
När vi kom dit så hade de flesta kommit men som tur var så var det ingen sittande middag med bordsplacering så man verkade kunna droppa in lite när som. Jag kände inte ens hälften. Kanske en tiondel. Om ens det. Men det är ju alltid kul att träffa lite nytt folk. Men så där i början på en fest när alla inte blivit fulla, då blir det ju rätt stelt. De man hälsar på blir det verkligen kallsnack med. "Å bilen går bra" typ. Sen var det dags att äta. Vi satte oss vi de fyra personer vi kände. Middagen var trevlig och det var ett jäkla liv. Det kändes nästan som man var tonåring och satt på en 18-årsfest. Jättehög ljudvolym, "hockeylaget" som satt långbordet bakom var inte rädda för att höras mest och tjoade och skrev så fort någon ville resa sig upp och hålla ett litet tal. Liiite oseriöst kändes det, men det var väl kul att "testa nåt nytt" också..
Sen var det liveband som var jättebra. De fick med alla att dansa och sjunga så det var bra drag. 40-taggarna, som de flesta var (förtom vi och några till) var rätt dragna nu så nu började det att dansas och knäppa upp skjortan. Klämma sin kompisars män på rumpan och ta så många drinkar man bara kan.
När man var runt 20 tyckte man 30-taggarna var patetiska ute på krogen och tyckte att de skulle hålla sig hemma. Nu är man 30 och tycker att det ser lite "fel" ut när 40+taggarna vinglar runt på dansgolvet och skriker gamla 80-talsrockmusklåtar. Snart är man där..!
