Solen sken, klarblå himmel, Skärtorsdag. Emily och jag skulle in och träffa mormor och ha en heldag på Skansen. Egentligen var det inte min vecka med Emily. Mormor skulle ha henne under dan i och med att M var tvungen att jobba. Jag hade inget för mig så varför inte åka med till Skansen?!
Bussen mot Djurgården var fullpackad. Självklart var vi ju inte ensamma om att komma på idén att åka till Skansen en sån här dag. När vi var framme var mormor redan där. Det var knappt några köer men ändå stod hon där o stampade utanför ingången och viftade att vi skulle skynda oss lite. De tre som var före höll ju snart på att bli fyra.. Så typiskt min mamma att alltid ha så bråttom.
Om barnen var målade till påskkärringar fick de komma in grattis. Det missade vi ju. Men ja ja, det blev 30 kr istället, ingen större förlust.
När vi kom in fick vi ta av oss vårjackorna på en gång. Det var verkligen en varm och skön dag.
Allas magar vara ganska hungriga så efter att vi tittat på glasblåsning gick vi till Bollnästorget och tog fram våran matsäck som vi hade med oss. Det är så mysigt med matsäck. Att ha en liten picknick. Det har man tyckt ända sen man var liten. Man tog fram sina små inlindade smörgåsas med favoritpålägget på, som mamma gjort iordning på morgonen. Var det kallt ute hade man med sig rykande varm choklad. Och sen alltid lite fika. En festis och Kalle Anka-kex. Sen skulle man alltid byta någonting med de andra i klassen. Byta smörgås, byta kex. Jag minns att det var en tjej i klassen som alltid hade med sig hemmagjora plättar.
Hon var den där tjejen som inte var alltför populär annars. Vare sig bland tjejer eller killar. Men när vi hade utflykt och hon hade sina plättar. Då blev han jättepopulär. Populär för en dag, några timmar. Alla skulle byta med henne. Klart att hon ville fånga varje tillfälle. Vad hemsk man kunde vara när man var liten..
I och med att det är påsk var det ju självklart påsktema på Skansen också. De hade små olika pysselstationer där barnen kunde få påskpyssla. Emily fastnade för det dyraste pysslet. Såklart. Man fick göra sin egen marsipankyckling. 60:-/barn. Är inte det lite dyrt? Tänk om du har tre barn med dig. Det blir nästan 200:- för att få klämma lite på en marsipanklump. Det fanns en liten mall till hur du skulle göra den här kycklingen och man fick noga förklarat för sig i vilken ordning man skulle göra. Det är väl roligare att hitta på nåt själv, vara lite kreativ. Tyckte Emily också så hon gjorde en snögubbe med en grön basker. Varför göra nåt påskigt? Sen fick de en liten genomskinlig plastask att sätta den i. Tjusigt!
Efter vi tittat på de tre otroligt söta björnungarna två gånger, tittat på sälarna, älgarna, tittat in en samekåta. Då var det dags att ta fram fikat. Vi hade köpt en varsin jättegod kanelbulle på mormors favoritfik där inne på Skansen. Hon är en sån där mamma som kan alla gamla mysiga charmiga fik i stan. Där allt är hembakat. Så här på Skansen hade hon också såklart ett favoritfik. Vi tog en plats där det var utsikt över stan och vatten. What a perfect day!
Efter det mysiga fikat på en liten stenshäll gick vi vidare. Emily fick syn på tåget och ville ju ta en runda. Det blev moromor som fick följa med. Jag börjde få ont i fötterna efter tre timmars gående så jag passade på att ta en paus på en bänk på torget. Oj! Där kom Martin Stenmark med familj. Han är ju faktiskt ganska snygg. Snyggare än när man ser honom på tv, då står han ju alltid och sjunger någon dålig schlagerlåt. Eller, jag tycker att det är dåligt. Inte alla såkart. Men jag gillar bara inte den där stilen. Schlagerstilen, schlagermusk, schlagerframträdande. Not my thing. Men när man såg en schlagerkille som Martin Stenmark, sådär utanför scenen. Som en vanlig kille. Då såg han ju faktiskt helt ok ut. Har inte tyckt det vid tv-rutan. Lustigt det där. Att man kan se olika ut vid olika tillfällen. Same same men ändå inte.
Nu var klockan snart 16. Det var dags att lämna Skansen. Moln började komma och solen började försvinna bakom dem. Vi gick ner mot Djurgårdsfärjan för att ta den till Slussen, där M skulle möta upp oss.
Åh vad trött jag var nu. Och hungrig. Två mackor och en bulle var en så mycket för en hel dag. Att åka Djurgårdsfärja är nog likadant som att ha picknick. Alltid mysigt. Den här gången också. När vi kom in var M på plats. Vi sa hej då till mormor som promenerade hemåt. M skjutsade mig till Medis där jag skulle träffa en gammal vän. Jag gav min älskade Emily en puss och kram, hoppade av vid ett rödljus och fortsatte bort till Scandic Malmen för att ta ett glas vin. Gympaskorna var utbytta mot ett par pumps, den gröna långa vårjackan var utbytt till en svart skinnjacka. Mammarollen byttes ut mot någonting annat. Och en fantastisk dag byttes ut mot en rolig kväll, där solen precis börjat visat sig igen.
Vid varje inlägg ska jag försöka lägga upp en låt som jag tycker passar bra till det jag skrivit. Den här gången blir det Perfect Day med Lou Reed:
