Jag trodde att jag skulle känna mig mycket tröttare än vad jag gjorde när klockan i morse ringde kl 04.40. Idag skulle jag ut till Arlanda och se hur Jetpak jobbar där ute. Det skulle bli kul faktiskt. Lite spännande att komma "bakom kulisserna" på ett ställe där man alltid annars bara ser en viss del. Typ avgångs-och ankomsthallarna.
När jag körde ut mot flygplatsen var det helt dött ute. Klockan började närma sig 05.30 och det var inte en människa ute. Inte en bil. Och dimman låg tät över marken. Det var en mysig känsla på nåt sätt. Lugnet, dimman, tomheten. På radion var det fortfarande "nattradio". De spelade en lugn, skön, soft låt. "Easy" med The Commondores. Den passade till allt runtomkring på nåt sätt.
Jag körde av motorvägen och in på en slingrig 70-väg, på väg mot Upplands Väsby. Det är lite "landet" där man kör. Den enda bilen som jag ser (som ligger framför mig) bromsar helt plötsligt in. Då ser jag en jättestor älg på min högra sida, som står och väntar på att få över vägen. Nära stod den. Häftigt! Strax därefter står en tom taxibil och blinkar med varningsblinkers. Vart är chaffisen då..? Jaha, där stod han. Bakom en busskur och kissar.
Ja, det var en upplevelserik biltur en tidig tisdagsmorgon.
Jag har haft lite dåligt samvete de sista dagarna för att jag inte har ringt till min bror på ett tag. Men idag tänkte jag faktiskt göra det. Ska bara fixa tvätt, ut o springa, lägga Emily. Och sånt.. Och självklart så hann han ringa mig före. Vi pratade om lite allt möjligt. Jag fick rätt bra kontakt med honom idag tycker jag.
Vi pratar om att jag ska komma förbi honom i morgon och hälsa på. Han ville gärna det.
-"Ja men då kommer jag förbi i morgon på kvällen någon gång då. Det blir väl bra?"
-"Jag har knapert med pengar.
-"Mmm.. Men Martin. Då kommer jag i morgon då.
-Annie..!
-Ja..
-Knapert..!
Jag kunde inte låta bli att börja skratta.. Småskratta lite bara. Min underbara lilla fina bror.
