söndag 26 juni 2011

"WE ARE THE ONES WHO MAKES A BRIGHTER DAY SO LET START GIVIN´"

Bara ta det lugnt, inte anstränga mig på nåt sätt. Bara vila. Det har varit min inställning idag. För att jag inte ska bli sämre imorgon och inte kunna gå till jobbet. Det skulle verkligen ta emot faktiskt, att ringa och sjukanmäla sig efter bara en vecka. Not looking good..

Så vad har jag gjort idag? Sov fram tills klockan var 9.30. Inte likt mig, inte helt frisk. Förkylningen var fortfarande kvar i kroppen. Men det var riktigt skönt att kunna sova ut. Sov inte helt bra i båten. J kallade mig för "prinsessan på ärten" när jag vaknade i ruffen på midsommardagen, och var lagom öm i kroppen. Men jag har svårt för att sova på andra ställen än i en säng. Och på andra ställen än i ens egna säng. Jag klarade att sova fram tills kl 8 i alla fall.

Frukosten fick bli i soffan. Knäppte på tv:n och tittade på slutet av 4:ans morgon-tv. Eric Saaaade var med. Igen. Han är ju med överallt hela tiden på media känns det som. Det går bra för honom. Kul. Han är ju faktiskt rätt duktig. Not my kind of music. Men ändå.
J gick ut för att fixa gräsmattan där det är alldeles för mycket mossa och ogräs. Eftersom jag bara skulle vila och inte göra någonting idag, så blev jag kvar i soffan. "So you think you can dance" började på femman. Gillar programmet starkt. Älskar dansen. Varje gång jag ser programmet så frågar jag mig själv varför jag inte fortsatte med dansen. Det är ju så jäkla kul att dansa. Visst, det är inte försent. Men jag vet ändå, jag känner mig själv, att jag inte skulle börja nu ändå.

Sen började Oprah Winfrey. Det var nåt program som handlade om välgörenhet. Det är kanske inte så ovanligt när det gäller henne i och försig. Men jag tittar ju sällan på hennes program i och med att det aldrig går på kvällar. Annar tycker jag hon är bra. Det här programmet handlade om att två team skulle uppfylla någons önskan. Det ena teamet fick i uppdrag att ordna en julafton till barn på en skola som aldrig fått uppleva det förut, pga att deras föräldrar är så fattiga. Så hade de fått en budget och skulle också få in så mycket pengar som möjligt för att kunna maxa det här. Det andra teamet skulle också göra nåt för en skola. En skola som knappt hade pengar där också fattiga barn gick. De hade ingen lekplats och standarden på gården var botten. Så fick man följa med de här grupperna och se hur de gjorde för att få ihopp pengarna, hur bra de jobbade i sina team osv. De fick också hjälp av varsin kändis att få in så mycket sponsorpengar som möjligt. Ena kändisen var Andre Agassi och den andra var någon känd skateboard åkare. Minns inte vad han hette...

När jag satt och tittade på det här otroligt typiska hjälte-amerikanska programmet så fick jag nästan gråten i halsen när man såg hur glada alla fattiga barn blev, så tänkte man att det här är ju bara något som någon som Oprah kan göra. Och hon gör det så jäkla bra. Faktiskt. Hade jag haft så mycket pengar som hon så skulle också köpa hundratals juklappar tilla alal fattiga barn och ta hjälp av världskändisar. Hon snackar ju inte bara, hon engagerar sig verkligen. Snacka om att bli hyllad den dag hon går bort. Borde hon bli i alla fall. Tycker jag..
Nej, det var häftigt att se faktiskt. Publiken blev ju helt galna.
Jag måste ju lägga in låten "We are the world"som kom upp i huvdet när man såg hennes program. Jag vet, lite larvigt, men den passar ju så bra till det här "temat". Lyssnade mycket på den när jag var liten. Pappa hade köpt kassetbandet med World Aid, som gruppen hette som gjorde de här välgörenhetslåtarna. Michael Jackson var ju med så man var bara tvungen att gilla låten..! Men den VAR ju faktiskt bra. Tyckte det var maffig med alla olika röster som sjöng ihopp och kontrade varandra. Stevie Wonders mjuka härliga soulröst tillsammans med Bruce Springsteens The Boss hesa häftiga röst. Rös t o m, när jag lyssnade på den minns jag. "Jag ska också hjälpa alla fattiga när jag när blir stor".