onsdag 27 juli 2011

DET GICK JU BRA...

Man vill ju inte bli "ovän" med sina grannar. Man vill inte skapa någonting "olustigt". Man vill kunna gå ut på morgonen och hämta tidningen och nicka trevligt åt grannen utan att känna att man "förstört" sin minimala relation till varandra.

Vi har fyra hus runtomkring oss. Ena huset har det varit mörkt i sen vi kom hem från Gotland. Verkar som om de är bortresta. Andra huset som ligger bakom oss, det ser vi inte. Tredje huset ligger mittemot våran infart. Dem är hemma. Ett medelålderspar vars barn verkar ha vuxit ut ur huset. Man ser dem väldigt sällan i alla fall. Det fjärde huset, som också ligger mittemot infarten, där bor också ett medelålderspar. Ena sonen flyttade ut för ett år sen tror jag. Men den yngre sonen bor kvar. Hur gammal kan han vara? 20 år kanske. Jättetrevlig. Hälsar alltid glatt och vinkar.
Under sommaren har hans föräldrar varit bortresta den mesta tiden. Då tar sonen såklart hemma massa polare. Dag som kväll. Sitter o softar till musik. Hög musik. Knäcker öl efter öl. Njuter av att ha "FF". Jag förstår dem. Så skulle jag också gjort i deras ålder. Man minns ju hur det var. Hur soft som helst. Och den stämningen vill man ju inte störa, som granne. Man har "förståelse", känner med dem. Ungdomarna..
Till en viss gräns. Sen blir man tyvärr den där äldre personen. Den där 30-plussaren med familj som gärna vill ha lite lugn och ro när man sitter ute på altanen och äter middag. Visst, reggaemusiken är skön som han spelar. Men inte när det dunkar i huset av basen när klockan är sent och man vill kunna ha öppen altandörr utan att höra musik i hela vardagsrummet. Som inte kommer ut från ens egna högtalare..

Visst, jag hade kunnat gå upp till dem och be dem sänka. Lite snällt sådär, med ett leende på läpparna. Men jag överlät det till J istället.
Han ville ju alls gå upp. Egentligen. Han ville ju inte skapa den där "dåliga stämningen" mellan oss grannar. Men vi fick ta chansen. Såå farligt kan det ju inte vara. De förstår säkert.
Emily ville ju följa med också såklart. Men det sa vi nej till. Och hon tjatade. Och vi sa nej. "Men varför får jag inte följa med?" Jag ska inte heller med, Emily. Vi stannar hemma så går J själv. "Men varför får jag inte??" Ok, jag skulle ge en förklaring. Så att hon förstår. Och slutar tjata... "Därför om killarna skulle bli arga på J när han säger till så är det dumt att vi följer med. Då är det bättre att J går själv. Om det kanske skulle bli lite bråkigt". Ok, nu förstod hon. Men hon ville ändå stå ute på studsmattan och titta över till grannen när J skulle gå dit och prata med dem.
Jag satt här inne och J gick motvilligt iväg. Emily stod ute o studsade på mattan och följde J med blicken när han gick över. Jag tyckte lite synd om honom. Men som sagt, sååå farligt är det ju inte.

Det gick fort. J var tillbaka efter knappt någon minut. Jag hör Emily ropa på honom, och ser honom komma in på våran baksida. "Det gick ju bra. Det blev inget bråk!" Ropar hon- Högt.. Musiken var nerskruvad. Chansen att killarna hörde var ganska så stor.. Och J ser då lagom smått irriterad och besvärad ut.
Men Emily tyckte ju det var jättebra. Att det gick bra. Och det ville hon ju säga till J. Såklart. Att det gick bra. Fint Emily, men inte så högt kanske.... Men är man 7 år så är man.

måndag 25 juli 2011

GOTLAND

Nyligen hemkommen från en veckas semester på Gotland tillsammans m J och Emily. Alla är lagom sega och sitter i soffan och hänger vid datorerna. Emily spelar på ipoden. En sån "modern" familj vi framstår att vara.. Men det är faktiskt skönt att bara sjunka ner i den den rätt efterlängtade egna soffan när man varit bortrest i en vecka. Inte alls lång tid men det är ändå känslan "bortra bra men hemma bäst" man får när man låser upp och kommer in, hem, i hallen.

R har varit hemma med flickvännen medans vi har varit borta. De första dagarna bodde hans pappa här tillsammans med flickvännen och hennes barn. Sen bodde D själv här en dag medans flickvännen och barnen åkte hem. Syftet var att D och R skulle få lite tid själva. Att bara umgås på. Kanske t o m ta igen lite förlorad tid. Och det verkade ha gått bra. Jag fick samtal från R två gånger under veckan då han en gången undrade om vi hade Alfapet och andra gången om han fick sätta upp Emilys nya piltavla som hon fått i present några dar innan. R´s vardag har nu under sommaren annars bestått av att sitta inne och spela dator och äta chips och dricka cola.. Så när han ringde och frågade efter spel o piltavla så måste jag säga att jag blev riktigt positivt överraskad..! Men å andra sidan så vet jag att D inte hade tillåtit R att sitta inne på rummet, när D skulle bo här. Han hade ju kommit hit för att de skulle umgås.
Kändes bra och också kul att veta att de hade det bra tillsammans hemma hos oss. Att ha en vardag med sin pappa är ju inte något som R haft som vardag under sina 18 år precis.. Bättre sent än aldrig. Hoppas jag. Även fast det den här gången bara bestod av några dagar. Några värdefulla dagar.

Veckan på Gotland var bra. Bättre än förväntan faktiskt. Även fast jag aldrig brukar lita på flerdygngprognoser så kunde jag inte låta bli att titta hur vädret skulle se ut på Gotland, dagarna innan vi skulle åka. Det såg ju inte alls bra ut. Grått och regnigt. Och inte särskilt varmt. Så vi åkte dit med hopp om att få slippa regnet i alla fall. Men det blev ju faktiskt jättebra. Vi fick flera soliga dagar då vi såklart åkte till den jättehärliga stranden Norsta Auren. Och till Sudersand. Och till kalkbrotten Blå Lagunen.
Stugan vi hade hyrt hittade jag på Blocket. Minns inte riktigt när det var vi började titta efter stuga men det var en bra bit innan sommaren. Men ändå så var i stort sett allt uthyrt på Fårö. I alla fall i den prisklass som vi önskade. Det var ju där vi helst ville bo men istället hittade vi ett jättemysigt ställe strax innan Fårösund, precis vid Bunge. Då hade vi i alla fall nära till bilfärjan över till Fårö.
Det var ett gammalt vitt stenkalkshus. Ett sånt där klassiskt Gotländskt. Det låg lantligt med massa får runtomkring.

Det var andra året i rad vi åkte nu. Emily fäste sig verkligen förra gången och det här året "Mamma, nästa år kan vi ta med oss pappa hit". Mmm..eller så kan ni åka hit själva... :)
Det blir nog inget Gotland nästa år. Jag älskar verkligen att vara där. Många av mina sommrar som barn spenderade jag på Fårö. Men nu känner jag att det räcker med två år i rad på samma ställe. Hur underbart det än är. Sen vill jag ha förändring. Nåt nytt. Så vi får se vart vi hamnar då.

Nu är det två veckor kvar på semestern. Den här veckan har jag min andra vecka med Emily. Sen åker hon till M. Då är jag och J själva. Vi skulle gärna vilja åka iväg någonstans men jag får se vart ekonomin tar oss.. Ikväll blir det att betala räkningar och sen se hur mycket vi har kvar efter Gotland. Men det behöver inte bli nåt jättemärkvärdigt. Det är ju bara skönt att bara kunna åka iväg själva ett par dar. Sen sätter jobbet igång. For real! Det ser jag riktigt mycket fram emot. Fick förresten in min första offert nu under semestern. Skojigt!!

Lägger in några Gotlandsbilder:





tisdag 12 juli 2011

KANSKE EN MENING? KANSKE INTE

En av J´s vänner hade frågat om vi ville komma ut med båten i fredags, till deras landställe.
Det hade absolut varit jättetrevligt men vi hade planerat att åka ut på lördagen istället och sova borta en natt.
Och det var tur att vi inte tackade ja till fredagen. Vi var så himla trötta när vi kom hem från jobbet. Av någon konstig anledning för veckan hade inte varit så jätteansträngande.
Istället gjorde vi en enkel pastarätt, satte oss på altanen, drack vin och bara hade en lugn och skön kväll.
Vi struntade i att handla inför båtturen nästa dag, det kunde vi göra precis innan vi skulle ut..

Herregud vad mycket packning..! Vi skulle ju bara vara ute en natt. Mat, täcken, kuddar, kläder. Att man alltid blir lika förvånad när man packar. "Vad mycket plats det tar, vad många väskor det blir".
Sen iväg till Centrum för att handla på Bolaget, köpa den sista maten, hitta några nya solglasögon som gick sönder när vi var ute m båten för några veckor sen.
När vi sprungit runt där i en timme och  båda började känna att klockan tickade på rätt bra så frågade man sig att varför gjorde vi inte det här igår?? Nu var klockan över 12, det  var fint väder. Halva dagen hade snart gått. På att stressa runt.

Äntligen kom vi ut i skärgården. Solen sken fortfarande. Vi knappade in en ö i närheten av Möja på plottern, där J´s syster och hennes familj med vänner skulle befinna sig. Efter någon timmes åkande så hittade vi viken där de låg. En mysigt ställe hade de hittat.
Det blir varmt så vi tog ett dopp från båten, låg o solade och pratade. Kopplade av. När kvällen kom tände alla sina grillar. Det blev en ganska sen kväll. En skön sommarkväll.
Nästa dag tänkte jag och J dra vidare. Åka till Möja där jag aldrig varit, för att äta lite lunch, strosa runt och sen ta båten hemmåt igen. Ni vi vaknade sken solen men mulnade det på. Typiskt. Kom t o m lite regnstänk men som tur var blev det inget mer sen.
När vi packade ihopp så skulle jag skölja rent bikinin i vattnet. Jag stod på båten och böjde mig för att nå vattenytan. Oj, min ring som jag haft i flera flera år höll på att glida av fingret. Lika bra att ta av den så att den inte åker i vattnet. "Om jag lägger den här bredvid mig så kommer jag säkert råka stöta till den ner i vattnet". Plums! Sekunden efter åker ringer ner i vattnet..! Riktigt j-a klumpig av mig. Och den där ringen också. Jag gillade verkligen den. Inte för att jag fick den av M för flera flera år sen, utan för att den var så fin. En speciell ring. Under åren har den försvunnit till och från. Men den har alltid kommit tillbaka. Sist försvann den under första året m J. Den var bara borta en dag. Jag hade jämt på mig den. Men nu var den försvunnen. Jag letade överallt i lägenheten men det var spårlöst försvunnen. Ett år senare skulle jag och J flytta till huset. När vi skulle flytta ut sängen och drar den från väggen, så ligger ringen där! I ett hörn bakom sängen. Jag bler jätteglad. Nu satt den på mitt finger dagligen igen. Men på jobbet, när man varit på toa, så var det inte ovanligt att receptionisten mejlade ut att "någon" hade glöm sin ring på toan. Who could that be....?

Och nu låg den på bottnen. Inte alls djupt ner, jag kunde se den ligga och glimra från båten. Men det skulle vara lite halt att gå ner på stenhällen från land. Jag tyckte att om man tar fiskespöet och försöker fånga upp den från båten så kanske det går. Den låg ju så synligt där. Men J föreslår att Charlie, ett utav barnen, kunde gå ner i vattnet från land, och försöka ta upp den med handen. Det var inget bra förslag. Det blev bara grumligt och och massa lera rördes upp när Charlie försöka få tag på den. Jaha, det var den ringen.. Vi försökte igen sen när leran lagt sig, men det gick inte. End of story. F-n, jag gillade ju verkligen den där ringen. Men som jag brukar tänka, när nåt mindre kul händer, det fanns väl en mening med det också. Vaddå för mening?? Vet inte, men kanskte typ att det var nåt jag fått från mitt ex. Att ringen symobileserar "dåtid" och att jag tar ett steg frammåt i livet just nu. Nytt jobb, nya händelser... Ytterligare ett steg från"det gamla" ytterligare ett steg till det nya. Kanske en ny ring på fingret.

Långsökt, ljupt, töntigt tänkt. But who knows..

tisdag 5 juli 2011

EN SMAK PÅ LANDET MED LITE CROCKET

Vart tog solen vägen? Det var ju hur varmt som helst förra veckan. Kanske lite för varmt.. men hellre det än mulet. Bara det inte blir sånt här väder när vi ska till Gotland om två veckor. Det skulle vara så typiskt. Känns som om jag ofta har otur med vädret när jag semestrar i Sverige.. Det är ju verkligen en chansning att semestra "hemma". Så väderbaserat.

Det har varit en bra dag på jobbet idag. Imorse undrade jag hur jag skulle få dan att gå. Min chef skulle inte vara på kontoret och Peter, säljaren som handleder mig lite, är bortrest. Så det är bara jag kvar på säljsidan.
Men ändå gick dan jättefort. Jag har fått tre stycken online-utbildningar att göra, så jag satte igång med den första idag. Den handlade om säkerheten kring leveranser, vad man måste uppmärksamma vid interna och externa hot. Var faktiskt intresssant. Den här branschen är ju helt ny för mig. Och det är kul. Kul att lära sig något nytt.
Utbildningen tog längre tid än vad jag trodde så det var ju bra :) Sen har jag pratat med min första potentiella kund. Jag måste säga att jag kände mig väldigt "lugn" under samtalet. Jag kände verkligen att jag har nytta efter alla år av kundkontakter via telefonen. Det var inget konstigt liksom, att ringa det här företaget och inleda en bra dialog. När vi la på hade vi bestämt att vi ska ha möte efter semestern. För att sen förhoppningsvis sälja in en bra lösning till honom. Äntligen börjar det dra igång. Sakta men säkert. Lite läskigt men riktigt kul.

M är ute med Emily på mammas och hennes mans nyinköpta landställe. Fast hon o hennes man är inte där.
Jag ringde till dem ikväll och hörde hur de hade det. Mammig och lite hönsig som jag är så tänkte jag att vi kunde köpa med hos något kul utespel som de kunde ha där. Kunde tänka mig att M inte tänkt på att köpa med sig nåt. Eftersom vädret inte varit bra när de varit där nu i två dagar så behöver Emily säkert underhållas lite mer...
Så jag och J åkte iväg efter middag och köpte med oss Crocket och ett till utespel. Kommer inte ihåg vad det hette.. Men båda spelen minns jag att jag själv hade hemma, som vi oftade spelade i trädgården på sommarkvällarna. Nu är det Emilys tur :)
Vi överraskade dem och åkte ut med grejerna med oss. Emily blev jätteglad. Vi satte upp Crocket-spelet på en gång och spelade. Det var kul faktiskt! Och mysigt att åka ut på landet en kortis.

Nu är det läggdags. Imorgon är det upp tidigt igen. 1 1/2 vecka kvar att jobba. Sen är det semester :) Det här är nog första året på länge som jag inte känner en jättelängtan efter ledighet. Jag skulle kunna jobba mer. Den känslan får jag suga på så länge jag kan..!

fredag 1 juli 2011

ÄNTLIGEN SOMMARLOV!

Jag har faktiskt tyckt lite synd om Emily den här veckan för att hon har behövt att gå på fritids. Det har ju bara varit hon och en till från hennes klass som har varit där. Sen andra barn såklart från de andra klasserna.
Jag veeet, det går ju ingen nöd på henne. Hon tycker det är kul att vara där. Men mornarna har varit lite sådär faktiskt. Hon har varit hos M i veckan men han sa att hon kramades gärna lite extra länge när de skulle säga hej då, och ville att han skulle komma så tidigt som möjligt. Sen när han hämtat henne på eftermiddagen, så har hon tyckt att han kommit för tidigt. Då blir man ju lättad. Det är inte så farligt som det låter. Men ändå.
Det dåliga samvetet kommer lätt fram..

Idag var det min tur att få hem lilla älsklingen. Eftersom det är hennes sista dag, och fredag. Så ville jag hämta henne så tidigt som möjligt. Och sen göra något mysigt ihopp. Fira att det är sommarlov för henne.
Men jag ville jag kolla av på jobbet. Man vill  ju inte dra iväg för tidigt utan att veta att det är ok. Jobbet är fortfarande "nytt. Så jag checkade av läget och chefen sa som jag trodde: "Som jag sa när vi skrev kontrakt, du går när du vill. Det är inget jag tänker hålla kolla på. Länge man sköter sitt jobb och gör det man ska" I love my job! :) Så skönt att jobba med frihet under ansvar.

Vid 14-tiden ringde J. Han var jättetrött och var på väg hem. Tog en tidigare dag han med. Så det blev han som hämtade Emily istället. Men jag tog mig hem tidigt ändå så vi kunde gå ner och fika sen. Hon blev så glad litta snuttan när jag sa att vi skulle gå ner till kondiset.


Det är otroligt härligt med de här varma sköna sommarkvällarna. Man vill ju verkligen ta vara på dem. Det är jättemysigt att vara hemma och ha fredagsmys, att sitta ute på altanen i lugn och ro tills klockan blir sen. Men ibland är det mysigt att ta sig in till stan sånna här kvällar också.
Vi är sällan ute och äter med Emily. Kan ju i och för sig bero på att hon är väldigt kräsen också.. Det är liksom ingen idé då, när hon ändå knappt äter nåt. Därför är ställen som Vapiano bra. Först tänkte vi faktiskt åka till Jimmys Steakhouse på söder. Där finns det ju hamburgare. T ex. Men det var såna köer genom stan så vi svängde in i city istället och hamnade på Vapiano. Perfekt! Där finns det pizza också.

Det blev verkligen en bra eftermiddag och kväll. En minnesvärd hoppas jag. För Emily. Man vill ju ge barnen sånna minnen som man själv hade när man var liten.