Jag kände mig lite nervös. Det är ett gott tecken. Jag hade "kollat" in säljchefen på Facebook så att jag visste vem jag skulle titta efter när jag kom in på fiket.
När jag började närma mig såg jag längre fram en man i min ålder som hade kostym och höll i en dataväska. Han jag gick med raska steg mot fiket. Det måste vara han, tänkte jag.
Mycket riktigt. När jag kom in stod mannen jag sett på vägen dit, och handlade en smörgås och en kopp kaffe. Jag gick fram till honom, sträckte fram handen och sa hans namn frågande. Det kändes bra. Lugnet kom lika snabbt som jag tagit mig till fiket som en ligger ett stenkast ifrån där jag bor.
Vi gick och satte oss vid ett litet bord vid fönstret och kom igång bra med att lätta på stämningen genom att prata lite "väder och vind".
Sen satte intervjun igång. Vi satt nog där i 1 1/2 timme. Jag beställde bara en kopp te, klockan var ju inte så mycket när vi började. Jag hade bara tagit en halv kopp youghurt så efter 1 timme blev jag så himla hungrig. Jag tänkte först om jag skulle vänta med att ta nåt tills jag kom hem, vi kanske började närma oss slutet. Men när han tog upp sin laptop för att visa lite företagspresentation, då var jag bara tvungen att avbryta för att gå och köpa mig en smörgås. Sen fortsatte vi.
"Känner du att du fått svar på dina frågor, att jag berättat så att du fått en bra bild?"
Det gjorde jag. Nu ville jag ju veta vad som händer nu. Men det var nästan så att jag inte vågade låta orden komma ut från min mun. I och med att jag skulle göra det, så visste jag att det är då han kan säga att "han har ju två till att intervjua", eller att han känner att söker nåt annat. Nåt hemskt som jag absolut inte ville höra.
Men jag ville ju och måste ju ändå veta. Så jag släppte loss orden.
-"Hur ser gången ut..?"
- "Jag tycker att det känns jättebra med dig, Annie. Du har den baktgrund som krävs och jag tycker jag fått
en väldigt bra bild av dig. Jag vill erbjuda dig tjänsten hos oss"
Jag trodde knappt det var sant. Sa han att jag ska få börja jobba som säljare hos dem?? Sa han att han ville anställa mig? Jag kände ett pirr, en nervositet i hela kroppen. Det här är overkligt. Det händer inte. Jag bara drömmer.
Han berättade hur det kommer gå till, min introduktionstid, vi gick igenom lite praktiska saker som tjänstebil, lön, semster osv. Allt kändes så himla bra. För bra för att vara sant.
När vi skildes oss skakade vi hand, och jag tackade så otroligt mycket. Han ska ringa imorgon för ett nytt möte då vi ska bestämma startdatum, skriva papper och sånt.
Jag flög på moln. Och jag skulle inte landa förens på kvällen. Min dröm har gått i uppfyllelse!!
Jag älskar musik med rytm. Rytm som gör att man inte kan vara stilla. Då blir jag happy! Det här är en sån
låt. En happy låt. För idag är jag så happy:)
