Dagen blev faktiskt lite tung idag. Dålig måndag, dålig start på veckan. I alla fall efter jag få det där jäkla skitsamtalet.
Innan det hann jag åka och lämna Emily på fritds och sen direkt iväg till gymmet. Jag sprang 4 km sen iväg till maskinerna och köra lite styrka. Sen kom det där jäkla skitsamtalet. "Jag har ett tråkigt besked att ge dig". Jaha, då var det kört där också. "Vi har valt att gå vidare med den andra tjejen. Hon hade mer erfarenhet kring försäljning och.." bla bla bla. Fan också!!! Varför blir det så här hela tiden? Visst, det är jättekul och bra att det står mellan mig och en till på de senaste intervjuerna jag varit på. Men det blir alltid jag som förlorar. Varför?? Pga att jag haft för lite erfarenhet. Men visste inte dem det innan de valde ut mig till "finalen"? Ja ja, jag orkar inte hålla på och fundera på varför men det känns i alla fall jäkligt tungt att det alltid blir så här.
Måste säga att jag blev lite nere där ett tag på gymmet. Och när jag satt i bilen på vägen hem. Jag ringde till min sambo J och sa att jag fått "nej". Det känns ju som att det inte bara blir ett nej till mig, det blir ett nej till alla andra i familjen också. Det går ju över J också. Och det är inte kul. Inte alls. Visst det funkar att det bara är han som jobbar. Men det blir ju jäkla begränsat med allt. Och det fasen inte kul! Och jag vill ju såklart också jobba, bidra till familjen, ha ett jobb att åka till, känna mig kreativ. Det tar på självförtroendet det här. Nej, jag MÅSTE ha ett jobb. Nu!!!
När jag kom hem tog jag en dusch, forfarande lite hängig. Käkade lunch och sen satte mig vid datorn och började söka jobb. Det är ju en fördel i alla fall, att när jag får nej så här, så blir jag taggad på att söka riktigt ordentligt. Visst, det ska jag ju göra annars också. Men ärligt talat så blir man lite passiv med sökandet när man redan har ett på gång. Jag blir det i alla fall.
Men nu började jag söka för fullt. Fick iväg två stycken ansökningar på jobb som kändes helt ok. Inte jätteroliga, men ok.
R´s pappa börjde chatta m mig. Tänkte faktiskt på honom häromdan, att det var ett tag sen vi hördes. Vi är inte alls ovänner eller så, men på nåt sätt så känns det "säkrast" att inte komma alltför nära. Få alltför tät kontakt. Så man inte blir sviken, eller arg. Sitter i ryggraden liksom..
Men när vi väl hörs så är det oftast alltid trevligt och kul. Nu pratade vi bara lite, om ditten och datten. Han sa att R tydligen skulle komma hem till honom och hans tjej på middag ikväll. Det var kul och höra. R har varit hos sin tjej nu i helgen så vi har inte hörts nåt sen i fredags.
Det pep till i mobilen. Fick ett mess från R. Han satt på tåget på väg hem från tjejen i Nyköping. Vi möttes upp i centrum för att fixa ett ärende sen skjutsade jag honom till t-banan. Han var på bra humör. Snackig och glad. Vi pratade om allt möjligt och jag tänkte mig för lite extra att inte ta upp tråkiga saker som t ex fixa sommarjobb, städa rummet när han kommer hem. And so on. Så jag inte förstörde den braiga stämningen. Klart att man måste ta upp vardagsgrejer också man det är kanske inte det första man vill börja prata om när man ses efter en helg och har en trevlig pratstund i bilen. Man vill ta vara på de där trevliga tillfällena.
När jag kom hem efter jag lämnat av R så hade jag inte så jättemycket tid kvar innan jag skulle gå och hämta Emily på fritids. Tiden går så himla snabbt på dagarna..!
När jag precis kommit innaför dörren skickade min sambo J ett väldigt fnt mess måste jag säga. Ett sånt där mess som får en att stanna till några sekunder för att känna efter hur bra man egentligen har det. Ok, jag har inget jobb. Jag är arbetslös. Men jag har en väldigt fin sambo, jag är frisk, jag har två underbara barn. Man är rätt rik ändå. Utan den där månadsinkomsten på kontot.
Han visste ju att jag kände mig lite hängig efter ett ytterligare på jobbsökandet. Så han skrev i messet att det kommer ordna sig, att vi håller ihopp och gör det så bra som möjligt ändå. Tack J!!
