Idag är det min lillebrors födelsedag. GRATTIS MIN ÄLSKADE FINA LILLEBROR!!
För en vecka sen flyttade han till ett nytt gruppboende. Ett gruppboende som mamma och pappa äntligen har fått en plats till åt Martin. Här kommer han att få det bättre. Få den hjälp han behöver, där det finns bra, mycket bättre resurser än där han har bott nu de senaste åren. Och en bättre miljö för just honom. En lugnare och skönare miljö där han slipper blir oroad och stressad av för mycket händelser runt omkring honom.
Jag och Emily skulle idag för första gången och till hans nya hem för att fira Martins födelsedag. Resan är lite mer än en timmer härifrån. R och hans tjej Ida skulle inte följa med för R var sjuk. J kunde inte heller följa med för han var tvungen att göra rent båten som togs upp igår för säsongen.
Självklart skulle ju inte Emily heller följa med då... "Varför får R stanna hemma och inte jag?? Han är aldrig med. Han följer ju aldrig med oss när vi ska resa på semester heller! Jag tänker inte följa med!!!"
Då får man ju förklara att R följde alltid med när han var lika gammal, nu är han stor och får göra som han vill.. Men hon envisades och jag tänkte inte ge mig. Lockade lite med att hon kunde ta med sig sina Top-Modelsblock och pennor. Efter ett tag så gav hon sig.
Det var jättefint där Martin bor nu. Nära naturen, lugnt område, mysigt boende. Och personalen fick jag bra intryck av. Och viktigast av allt. Martin verkade må bra.
Jag och Emily hade varit och köpte en röd t-shirt till honom i present. Han brukar gilla att få t-shirtar. Färgglada. Men den här var tydligen inte helt ok när han öppnat paketet. Han ville hellre ha en grön. Eller en svart. Eller vit. Blir att byta helt enkelt.
Det var dags att åka hem. Det skulle ändå ta lite mer än en timme att åka. Ville ju gärna hinna träna idag också, innan middagen.
Martin satt i soffan så jag satte mig knä vid honom och sa frågade om haft det bra idag på sin födelsedag. Han frågade om vi skulle åka hem nu.
Många autistiska har svårt för att vara fysiska. De kan ha rätt svårt för att låta någon komma när dem. Kramar är ingen självklarhet för Martin.
Nu när jag satt där vid honom och var på väg att gå, så tar lyfter han helt plötsligt sin hand och söker min som jag har på benet närmast honom. Han tar min hand lite försiktigt, försöker få kontakt med mig och
säger "Annie, hej då". Jag blev så glad när han gjorde så. Det tog jag verkligen till mig. Att Martin söker sig fysiskt så till någon är inte vanligt. Ibland är det knappt så att mamma får en kram. Man får liksom ofta ta den av honom, inte att han ger tillbaka.
Jag blev så glad så jag gav honom en stor kram. Och kände hur mycket jag älskar min bror. Det är klart att jag känt så förut, att jag vet att jag älskar honom. Men det här kändes något särskilt. Något fint, från honom.
Idag tillägnar jag självklart en låt till Martin på hans födelsedag. Det får bli en gammal Maiden-låt. Maiden har alltid varit hans favoriter sen vi var små och han satt i sitt rum och spelade för fullt på sin trum-set samtidigt som han sjöng till Iron Maiden-lp´n som spelades på skivspelaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar