Det var snart dags att göra i ordning oss för att åka och lämna Emily på fritids. Jag lät henne sova lite längre i morse, det blev en sen kväll igår när hon och J var och firade en utav J´s vänner som fyllde år. Jag kunde tyvärr inte vara med. Satt i stället i bilen på väg hem från Uddevalla, där vi hade våran"säljattack". Som faktiskt gick väldigt bra!
När vi satt där och åt frukost i köket så säger Emily: "Mamma, vet du vad. F och P (två tjejer i hennes klass) säger att jag leker för lite med dem." När hon sagt det ser jag en bekymrad min i hennes ansikte. Hon tittar ut genom fönstret med sina mörka ögon, och tankarna hon bär på är lite tyngre just nu. Min första känsla, tanke. Instinkt. Är få henne att känna och förstå att hon inte ska lyssna och bry sig om när kompisarna säger sånna saker. Att vara stark och stå på sig. Göra som hon vill, inte falla för tryckte. Att känna att hon inte gör nåt fel, hon gör det hon vill och det hon mår bra av. Men hur förmedlar jag det här till henne på ett bra sätt? Hur gör man för att få en 7-åring att ta in det här på ett bra sätt? Oron kommer för mig. Är det nu det sätter igång? Redan? Det är ju bara små barn. Varför ska tjejer alltid vara så elaka mot varandra. Vi är så bra på att psyka varandra, se andra tjejer som konkurrenter. Ja, en anledning är väl att vi ofta har dåligt självförtroende. Barn som vuxen. Inte på allt, men ofta på något. Jämför man med killar så känns de som om de ser många saker mycket enklare.
Som barn leker dem i grupp utan problem, inte massa psykande mobbing. Visst, killar kan också vara taskiga mot varandra. Men där är det med raka puckar.
Det har varit många års strulande, kämpande, jobbiga år med R från det att han började högstadiet. Skolk, ingen motivation, tjafs hemma, frånvarande pappa osv osv. Nu har han äntligen ett fast jobb, en nystart har börjat allt är äntligen mer stabilt än vad det varit på länge för honom. Men nu verkar Emily "ta över" det här istället... Ingen rast ingen ro. Åhh, jag fasar för vad som kommer att dyka upp med åren. Tonåren, killproblem, taskiga kompisar. And so on..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar